Seven summits of Tanum

sevensummitstanum-11127
Standing on top of the world, in Tanum.

Samlingsnamnet för den högsta toppen på varje kontinent kallas för Seven Summits. Sju kontinenter, sju toppar. Efter Richard Bass första bestigning 1985 har en lång rad av världens främsta alpinister gjort om bedriften, snabbare, utan syrgas, yngst etc. De svenska alpinisterna Sundström och Letzler har gjort bedriften och dessutom åkt skidor ner efteråt. Annelie Pompe besteg 2016 sin sjunde topp efter sex år.

På exakt samma sätt har vi i Tanums kommun sju församlingar och sju toppar. Dessutom en natur som är otroligt varierad med såväl högland som världsberömd kust. Och oss veterligen har ingen tidigare gjort detta miniäventyr, att bestiga den högsta toppen i varje församling i Tanums kommun. Sedan cykla mellan topparna med packning på ryggen och sova under bar himmel.


Karta seven summits tanum

Efter lång planering hade vi till slut bestämt datum till sista veckan i september, bokat transporttjänst och trimmat in packning och var på väg. SMHI lovade upp mot 6-7 grader på dagen och klart väder. Då både Jacob och Jonas är stadgade familjefäder hade vi avsatt 2 dagar men inte så mycket mer.

sevensummitstanum-2060
Observera Jonas vildmarksmässiga gaiters!

 

 

 

Farlighögen – 207 m.ö.h

Vår resa började i Hamburgsund där vi lämnade civilisationen klockan två på eftermiddagen. En timmas bilresande och lite rekande senare tog vi våra första tramptag mot topparna i Snarsmon, nordväst om Vassbotten. Nästan så nära Norge man kan komma i Sverige. Här ligger även det vackra Elgafallet! Det stod ganska snart klart att vi inte hade gjort vår läxa på hemmaplan. Vi hittade ingen skylt som pekade på kommunens högsta topp utan fick kämpa oss fram i ganska oländig terräng.

sevensummitstanum-2062Vi hittade den arkeologiska utgrävningen vid Resandebyn Snarsmon men toppen Farlighögen låg inte alls där vi tänkte och de som lagt ut bohusleden hade inte tänkt på att leda den förbi Tanums kommuns högsta topp.

Efter två timmars cykling,  inklusive kaffe-och kissepaus kom vi ut ur skogen på 164:an igen. Vi kollade upp toppen på kartan och bestämde oss för att ta den till fots. Efter ca tjugo minuters letande ropade Jacob att han stod på en hög sten och inte ett stenröse som vi letade efter. Sällan skulle han ana att han stod två meter ifrån Tanums högsta topp Farlighögen. Inga skyltar eller vägvisare fanns för att visa oss till denna , utan det var ren orienteringstur.sevensummitstanum-2084 Vilken total moralhöjare det var att se det lilla stenröset där under en gran. Vi tog toppbilder med Bohusläns flagga, gjorde handpåläggning och firade med tre piratpengar var. Vi gick åter till våra cyklar och rullade så sakteliga ned mot Amunds hatt. Efter tvåhundra meters cykling var vi tillbaka där vi hade börjat vårt miniäventyr, vid Snarsmons parkering. Vi hade åkt runt i en liten cirkel men var ändå på strålande humör.

Amunds hatt – 189 m.ö.hsevensummitstanum-2077

Efter ca femton kilometers landsvägscykling, på grusvägar och genom skog och betesmarker kom vi fram till vandringsleden som skulle ta oss till Amunds hatt. Det var en väl utmarkerad led som vi vissa sträckor kunde cykla på. När vi väl beslutade oss för att lämna cyklarna så var vi inte mer än fyrahundra meter ifrån toppen.

sevensummitstanum-11050
Någon vänlig själ hade tidigare dragit en led med toppsäkring.

Väl framme möttes vi av ett högt utkikstorn och en knallröd himmel. Vilken kväll!

sevensummitstanum-2088

Handpåläggning och sedan en utsökt måltid bestående av frystorkade färdigrätter. Mat smakar alltid underbart när man äter den utomhus och med trevligt sällskap. Solen gick så sakteliga ned och det började skymma. Med nya krafter ställdes vi nu inför ett vägval, stanna eller åka. Rövargrottan vid Amunds hatt skulle bli ett fint övernattningsställe, men vi beslutade att cykla några mil till för att slippa ta dem morgonen efter.

Till skenet av cykellamporna cyklade vi ytterligar två mil till Skistad utanför Fjällbacka där vi slog nattläger.

Vi tände en brasa med hjälp av tändstål, är man på äventyr så är man. Sedan satt vi där och funderade över livet innan det var dags att ta natt. Under öppen himmel iklädda enbart sovsäck försökte vi få så mycket sömn som vi bara kunde. Dock var det svårare för vissa än för andra. Kylan gjorde sig påmind och månen var väldigt stark, så så mycket sömn för vissa blev det inte. Men en magisk natt, klart, kallt och med en vacker natthimmel.

När vi vaknade dag två möttes vi av en trevlig syn. Fem meter vid sidan av där vi hade övernattat hade frosten tagit sitt grepp om marken, men då vi hade lagt oss under några aspar så var det inte frost där vi låg. Efter en varm kopp kaffe och två torra mackor var det dags för att ta sig an Fjällbacka församlings högsta punkt…

Valberget 77 m.ö.h.

Två hundra meter på cykel från nattlägret och vi var framme. Vi lämnade cyklarna i en skogsglänta och promenerade upp för berget, 77 meter över havet.

Det var inga problem att ta toppen. Vi firade med handpåläggning och piratpentar. Glada i hågen var det nu dags att återigen vända upp mot öster och ta sig några mil till Tanums församlings högsta punkt, Hudeberget. Vägen dit gick rakt uppåt och mitt i en backe mötte vi några thailändska svampplockare som skulle ut i skogarna denna tidiga morgontimme. Efter ett kortare samtal med dem fortsatte vi upp för branta backar i morgonsolen.

Hudbeget 149 m.ö.h.

Vid vindkraftsparken vid Huds moar ligger Tanums församlings högsta punkt. Från vindkraftverk nr. 2 har man en förvånansvärd fin utsikt över västa Tanum.

Efter sedvanlig handpåläggning och piratpengar fortsatte vi vår resa längs gamla E:6:an. Vi förundrades båda två över hur tom den gamla E:6an är och att kommunen inte satsat på att avsätta en liten bit av den till cykelväg, då Munkedals kommun gjort det. Det skulle göra att vi i stort sett hade en sammanhängande och säker cykelväg från Uddevalla till Tanumshede.

Öneskymtan 137 m.ö.h.

 Efter att ha cyklat ca en mil i den värmande höstsolen nådde vi Rabbalshede. Därifrån gick det i stort sett nedåt till vårt nästa mål, Kville församlings högsta punkt, Öneskymtan. Vi parkerade våra cyklar vid foten på berget och konstaterade att vi hade slut på vatten. Hur skulle vi göra nu? Skulle vi vara tvungna att avbryta hela miniäventyret på grund av vattenbrist. Nej, så lätt ger vi inte upp, även om vi vid det här laget började känna oss en aning möra i skinkorna. Vi vandrade upp för den 700 meter långa sepentinleden till den 136 m.ö.h höga punkten. Här ifrån såg vi hela västerhavet sträcka ut sig. När vi vände oss om såg vi även Hudeberget och gårdagens erövring Amunds Hatt. Vilken fantastisk kommun vi vistas i. En handpåläggning och två piratpengar senare var vi på väg igen.

Örnkullen 140 m.ö.h

Väl nere vid cyklarna igen började vår jakt efter vatten. På vägen ner till Kville hade vi diskussioner hur våra miniäventyr skulle se ut. Skall vi ha med all utrustning, mat och dricka direkt eller får vi ta till oss hjälp utifrån. Vi enades ganska snart om att i ett äventyr så skall man möta urbefolkningen och ta del av deras seder och bruk. Och i detta fall brukade urbefolkningen vatten, så beslutet var lätt att fatta. Vi bunkrade vatten vid Träminuten, vilken frihet! Vi tog sedan ett litet stickspår för att kolla in om öringsleken hade börjat vid Hede. Det hade den inte. Sedan cyklade vi till Sjöröd och vek av mot Bottna. Väl framme i Bottna blev vi lite osäkra på vägen till Örnkullen, så vi frågade oss fram. Tillslut stod vi vid början av Bottnaleden som skulle ta oss upp till toppen. Bottnaleden är tre olika leder som Bottna hembygdsförening håller öppna. Man kan köpa en karta och välja att vandra gul, blå och röd led. Vi vill verkligen rekommendera att man tar sig en sväng hit. Det är fantastiska leder genom skog och upp på fina utsiktsplatser, där Örnkullen är en av dem på den blåa leden. När vi stod på toppen av Örnkullen och blickade ut över Bottnafjorden slog det oss att vi hade tagit sex av de sju topparna på vårt äventyr, och att vi inte hade så lång cykling kvar till nästa topp. Vi slog bort den sentimentala tanken, klarade av handpåläggningen och tog oss ner till våra cyklar igen tuggandes på piratpengar. Vi kan inte nog poängtera hur viktigt det är att belöna sig själv när man gjort något bra!

Skärkälleberget 77 m.ö.h

Cyklingen från Örnkullen till Skärskälleberget gick mestadels nedför vilket uppskattades av båda äventyrarna. Skärkälleberget ligger vid Skärkälls ekoby. En fantastisk ansamling konsthus. Det är precis som att kliva in i Bamses värld. Höga torn och järnvalv varvas med textilier och topparkitektur. Bara för att Skärkälleberget är äventyrets lägsta berg skulle det visa sig att det inte var det mest lättbestigna. Efter en rejäl ansträngning förbi några branter kunde två trötta äventyrare ta varandras händer och vandra upp mot den sista toppen. Väl uppe jublade vi ikapp och kramade om varandra. Under kramen tittade Jacob över Jonas axel och utbrister “Den toppen är högre”.

Vi hade bestigit fel topp. Vilket nybörjarmisstag. Under de följande minutrarna dividerade vi om vi skulle mörka detta misstag och säga att vi lyckades med vårt miniäventyr. För vem skulle vi fuska? Ingen annan än oss själva skulle få veta. Men vi vet alla att Jonas gillar en bra historia och skulle troligtvis inte kunna hålla käften. Därav tog vi sikte på den högre punkten. Efter att ha kasat nerför berget så var det dags för ett nytt toppförsök. Jonas hade lite mer krafter och kom upp föra Jacob och kunde snabbt konstatera att detta inte var toppen vi sett från det första berget. I vår trötthet och iver över att bli klara så hade vi gått åt fel håll nere i skogen och gått upp på fel topp igen. Denna gång var det ingen tvekan. Hade vi gått fel två gånger så var vi tvungna att ta oss upp på den riktiga toppen. Sagt och gjort. När vi väl nådde toppen på Särkälleberget och handpåläggningen och piratpengarna var avklarade så var det en otrolig trötthetskänsla som spred sig i våra kroppar. Att inte planera in lunch dag två utan överleva på gifflar, vatten och piratpengar var inte ett vinnande koncept. Nu hade vi bara en mils cykling kvar så var vi hemma. Men det var nog den längsta mil vi cyklat. Från Gerlesborg till Hamburgsund går vägen väldigt mycket uppför. Det tyckte i alla fall två trötta äventyrare. Väl framme i Hamburgsund kramades vi adjö och återvände hem till våra familjer och det väntande vardagslivet.

Historien om vårt första miniäventyr kunde slutat där. Men ödet ville annorlunda. Två dagar efter vi hade avslutat vårt miniäventyr ringde Jacob till Jonas. Det enda han sa var “Det finns en högre topp i Svenneby församling”….

Har ni gjort något annat roligt äventyr i Tanum, kanske har ni också gjort Seven Summits Tanum, fast riktigt fort, eller riktigt långsamt? Hör av er till oss!


Vill ni veta mer om Seven summits?

The Seven Summits are the highest mountains of each of the seven continents. Summiting all of them is regarded as a mountaineering challenge, first postulated as such and achieved on April 30, 1985 by Richard Bass

seven-summits-mapLäs mer på wikipedia!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *