Manspaddlingens solnedgång

Rapport från en feministisk manspaddling

Ett par månader har gått gått sedan nio män gjorde världen lite godare. Ett par månader har gått och visst har man förändrats lite. Ett par månader har gått och nog är man lite tryggare i sin mansroll.

Skall världen bli mer jämställd, är det tydligt att vi män behöver tid på oss. Tyvärr lider alla vi män av en liten släng autism. Detta gör att vi ogillar snabba förändringar och oförutsägbarhet. Men jämställdhet är inte oförutsägbart och man kan då rakt inte påstå att förändringen går snabbt. Så vad finns då att skylla på? 

Tanken om manlighet hade malt i oss ett tag och det var nog många som drog öronen åt sig när vi lanserade en feministisk manspaddling i början på februari. Framförallt var det kvinnor som ifrågasatte hur vi kunde arrangera en feministisk paddling där inte kvinnor fick vara med? Det enkla svaret är: det är inte enbart kvinnorna som äger frågan om jämställdhet. Det gör vi tillsammans. Många är de diskussioner vi hamnat i genom åren där kvinnan tar på sig rollen som ägare av feminismen. Pådrivare, ja absolut, men ägare, nej! Detta gör att vi män inte får prata till punkt eller får tid att tänka klart våra tankar kring jämställdhet. Under denna paddling fick vi den tiden.

Tretton män anmälde sig och efter några sena avhopp så var det nio män som möttes upp på Plurevikens strand för en kortare presentation och genomgång av miniäventyret. För vissa bestod äventyret i att paddla i okända vatten. För andra var äventyret att våga läsa en dikt framför främmande karlar. För några var det ett äventyr att smaka på ostron och för vissa var det att sova under bar himmel med stjärnorna som tältduk. Vilket av miniäventyrets olika delar som kittlade mest kan bara var och en svara för. Men nog kände alla nio män sig lite tryggare i att prata känslor, mansnormer, porr och jämställdhet vid resans slut.

Första stoppet var Stensholmarna där den tyska nationalskalden Gorch Fock ligger begravd sedan 1916. Vi tog oss igenom det ödesdigra Skagerackslaget som påverkade bohuskusten sommaren 1916 med tillhörande dikt. Efter det fortsatte resan till Åsa på Kalvö Ostron som stod lite ”spontant” och skötte om sina ostron när vi paddlade förbi. Vi gick iland och fick lära oss allt om ostronet och även provsmaka denna naturliga delikatess från Fjällbacka skärgård. Tack Åsa för att du entusiasmerade oss.

Åsa på Kalvö ostron entusiasmerar

Paddlingen fortsatte sedan till en av 1800-talets mest framgångsrika verksamheter, mor Abelas krog på Florö. Sedan vände vi ut mot Trinisslas lilla sandstrand. Väl där dukades det upp med nybakad banankaka och tillhörande kaffe. Vissa av oss passade också på att sänka ner sin lekamen i det klarblå vattnet för årets första dopp, medan andra passade på att samtala lite om känslor och relationer. Vi befann oss mitt i paradiset!

Paradisstrand på Trinissla

När sedan paddlingen fortsatte över flaket utanför Hamburgö smög sig en olustig känsla in i kroppen. Känslan att här sitter vi och har en totalupplevelse med smak, kultur och samtal i toppklass för att samla in pengar till några av de mest utsatta, de misshandlade kvinnorna. Kvinnor som tvingas lämna hus, hem och sina normala liv för att män utövar en makt de inte borde ha. Denna känsla av olust och otillräcklighet satt kvar länge och vi var några som samtalade kring den känslan under kvällen. Vi landade i att pengarna vi får in kommer till nytta här och nu. Samtidigt, om paddlingen kan bidra till att vi känner oss lite tryggare i våra mansroller, kanske det påverkar oss deltagare att inte ta till våld när vi brusar upp, utan kan prata och beskriva vår ilska istället. Och i det långa perspektivet kanske paddlingen bidrar till att vi som föräldrar, pappor, kan föra samtal kring känslor, våld och pornografi med våra barn den dagen det bli aktuellt. Win-win-win.

När vi lite senare paddlade in i sundet mellan Kiddön och Lilla Hamuburgö möttes vi av en fiskgjuse som ryttlade välkomnande ovanför våra huvuden. Magnifikt. Efter en kortare paus på stranden vid Lilla Hamburgö passade vi på att nyttja frånlandsvindarna och paddla utsidan Kiddö och Hornö ner mot Dannemark-Ulön. Det var nästan spegelblankt och vi hittade små trånga smygar att paddla igenom. Vilken upplevelse. 

Väl på Dannemark-Ulön började hungern göra sig påmind. Alla hjälptes åt att brassa på en gjutjärnsgryta med linser, grönsaker och kryddor. Det finns ingenting som slår den kulinariska upplevelsen av en friluftsmiddag, särskilt efter en dag på sjön. Efter grytan med tillhörande kaffe och dikt av Karin Boye vandrade vi över de röda klipporna till västsidan av ön, där solen började att gå ner i horisonten. Nedanför våra fötter kokade vattnet av sill som för omväxlingsskull småsejen tryckte upp mot ytan. Vi fiskade en stund och landade fyra olika fiskarter; torsk, lyrtorsk, berggylta och gråsej. Man måste bara älska artrikedomen i våra hav.  

Kokande hav, eller?

Vi satt kvar länge tills solen gick ner i väster. Samtal, dikter och anekdoter byttes av om vartannat. När väl solen gått ner var det dags att vandra tillbaka till ”baslägret”. Där kröp vi in i våra sovsäckar och övernattade under bar himmel.

Magnifik solnedgång

Morgonsolens första strålar var välkomnande efter den ganska kalla natten. Vi vaknade upp till ännu en strålande dag. Brasan tändes för att koka en gryta gröt. När alla var mätta och varma vandrade vi återigen över Dannemarken-Ulöns klippor för att ta hand om det marina avfall som pressas in mot bohuskusten tack vare strömmarna. Två säckar med mikroplaster och ett par plastbyttor senare var det dags att avsluta paddlingen genom att paddla sig norröver genom sundet mellan Hamburgö och fastlandet. 

Grötfrukost

Såhär en vecka efter den feministiska manspaddlingen så känner vi att detta verkligen är ett koncept som kommer att återkomma. Tyvärr tror vi att vi inte kommer att kunna toppa denna totalupplevelse. Kanske har vi startat en tradition där män kan uppleva Fjällbacka/Hamburgsunds skärgårds kulinariska, kulturella, feministiska, miljövänliga och välgörenhetsmässiga sida ur ett sittbrunnsperspektiv. Och vi kan med rent samvete lämna över 3200 kronor till Kvinnojouren Runan.

Tack alla som deltog. Tack Åsa på Kalvö ostron. Men framförallt ett stort tack till Kvinnojourerna runt om i Sverige. Ni gör ett otroligt viktigt jobb.

Avslutningsvis kan ni ta del av paddlingen genom denna lilla film med en av dikterna som lästes under paddlingen. https://www.dropbox.com/s/990k0u0pr0r02dp/Manspaddling%202020.mp4?dl=0

Mot nya miniäventyr!

One thought on “Rapport från en feministisk manspaddling

  1. Vi på Kvinnojouren Runan tackar hjärtligt för gåvan från Er. Tack vare ert och andras bidrag kan vi fortsätta arbetet med att stötta utsatta kvinnor och barn. 💗

    Mvh Camilla
    Kvinnojouren Runan

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *