Fjällbacka – Hamburgsund buss-swimrun

Vad gör man en regnig torsdagskväll i Tanums kommun? Jo, man tar på sig sin simutrustning och sätter sig på Tanums turist gratisbuss från Hamburgsund till Fjällbacka och tar sig tillbaka vattenvägen lagom till läggning av barn.

Busschaufförens första kommentar när han öppnade dörrarna var ”Är det maskerad i stan?” När vi förklarade att vi ämnade göra ett swimrun-äventyr mellan Fjällbacka och Hamburgsund mjuknade samtalet upp och det slutade väl egentligen med att vi lovade att arrangera flertalet swimrunresor mellan Hamburgsund och Fjällbacka nästa sommar. Vi får se hur det blir med det löftet?!

Förväntansfull bussresa till Fjällbacka

Väl igång med löpningen genom ett regnigt Fjällbacka möttes vi av ett par beundrande blickar och någon tjoade hejarrop från Ackes. Det är någon visst att springa i våtdräkt, men är lite sexigare än i shorts och t-shirt. Det är lite svårare att gömma dunderkulan i en åtsittande neoprenstrumpa. Vi hade egentligen planerat ett glasstopp på Ackes, men vädret och suget att komma igång blev för stort. Första anhalt var Sälviks camping där simmade vi över ett ganska ruffigt vatten till Korsön. Tack och lov för skitvädret då detta är en av farlederna mellan Hamburgsund och Fjällbacka, men idag var inga båtar ute på havet under hela äventyret.

Ruffig sjö.

Väl på Korsön började vi navigera oss ut mot väster. Vi hade två alternativ antingen en längre simning till Stensholmen eller så fick vi ta oss ner till sundet till Kalvön. Eftersom vi inte är några Sara Sjöström-typer utan ålderskrisande småbarnsföräldrar valde vi alternativ två. Detta innebar att vi även var tvungna att simma över en extra vik, men det var medströms så det var bara ”njutbart”.

Väl framme på vid sundet till Klavö gjorde vi processen kort med ramsan ”inga båtar inga troll då har vi tittat åt båda håll” sen simmade vi.

Såhär ser det ut att ligga på rulle i vattnet.

Upp på toppen på Kalvö kunde vi för första gången skymta vårt mål, Plureviken. Men det var långt kvar än, längre än vi visste. För Kalvö är snårigt, och avsatserna höga, och klipporna våta, och buskarna taggiga, och rullstenarna lösa, ja ni förstår, det var ingen som krattade vägen för oss. När vi väl kom ner till vattnet  var det bara att kasta sig i och simma till Rågö

Svårfotat i dubbel bemärkelse i regnet

Om Kalvö var snårig så var Rågö också det. Vi var tvungna att gå stora sträckor för att inte trampa snett. Vi tog oss förbi en skrotdump till hus för att simma till Brattö. På Brattön norra sida var det väldigt skitigt. Vi hade som tema på äventyret ”Leave no footprint”, men här fanns det gott om mänskliga fotspår allt från strålkastare till diskborstar låg på stranden. Vidrigt! Men som min gamla högstadielärare sa ”Le mot solen så faller skuggorna bakom” Så vi tittade upp och rätt som det var var vi över Brattön och hade bara en kort simning över till Plureviken. Väl där hade vi bara en km löpning kvar. Sedan skakade vi hand och gick åt var sitt håll, nöjda med kvällens miniäventyr och lagom hemma till läggning av barn. Hela äventyret inklusive gång till bussen och efterdusch tog två och en halv timma. Då hade vi avverkat fyra öar och sex simningar totalt ca 7,5km med alla felnavigeringar.

Vad tar vi då med oss från detta? Det första som slår mig är hur lätt det är att få till ett miniäventyr i vardagen. Visst vi hade behövt lite bättre planering med kartor för att kolla topografin och kanske ett litet vätskestopp någonstans, men egentligen är det ju bara att göra, så får det bli som det blir. Sedan bor vi ju i en otroligt vacker kommun som fullkomligt bjuder in till miniäventyr vart man än vänder sig. Hav, skog, ”fjäll”, allt man kan önska sig. Jag tror inte detta var det sista buss-swimrunet vi gjorde. Om vi kollar över öarna för att få lite bättre springsträckor så har vi en fin runda eller…..nästa gång kanske vi åker till Grebbestad??

Vår rutt.

Må gott / Jonas

 

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *